Jaha.. då har jag varit in på Facebook och facebookat lite.. Hittade en spåkula..Så här sa den: Plocka undan i hallen. Du kommer att få besök idag..

 Lite läskigt faktiskt.. Jag har rensat Hildas rum, så det står massa skräp i hela hallen.. Men jag har inte tänkt att få besök. Så DU som tänker komma: Stanna hemma.. För om det nu är nån som kommer borde snarare kulan ha sagt: GÅ och duscha och sminka dig lite.. Ta på dig anständiga kläder..Så du inte skrämmer vettet ur folket som kommer på besök..

Jenny

Felix: -Mamma, när kan vi köpa en hund?

Jag: - Eeeh aldrig..

Filip: - Nää vi ska inte ha nån hund. Jag är ju jätte allergisk..

Felix: - Men snälla mamma, vi kan väl köpa en hund?!

Jag: - NEJ! Jag vet exakt hur det kommer bli.. Det kommer bara vara jag som får gå ut med den. Sen kommer alla tycka att den är så söt och gullig. Ingen kommer vilja uppfostra den. Då kommer den bli farlig. Sen skulle den bli så tjock att den inte kunde gå..

Felix: -Varför då?????

Jag : -För alla skulle ge den massa mat och godis bara för att den var så himla söt..

Filip: - Där har vi det!!!

Jag o Felix:????????

Filip: - Jag var alldeles för söt när jag var liten. Det är därför jag blev så tjock..

Jag: -Va?  Blev du tjock för att du var så söt??

Filip: - Ja det är ju som med hunden.. Jag var så söt när jag var liten så alla gav mig mat så jag blev så här tjock....

Vad säger man???

Jenny

Jag är en sån där människa som dragit på mig en hel del djur genom tiderna..Speciellt katter. Jag tycker att det är viktigt med djur. Framför allt tycker jag att det är viktigt att barn får växa upp med djur.. Därav två stinkande (skitäckliga) kaniner..

Härom dagen blev jag sugen på ett alldeles nytt familje tillskott.. Ett människobarn.. Kanske inte riktigt som att skaffa djur..men ändå.

Jag träffade den sötaste lilla pluttbebisen på sjukhuset.. Han var två månader gammal och vägde 2700 kilo.. Det visade sig att hans mamma dött vid födseln i havandeskapsförgiftning.. Mamman och pappan var separerade och pappan i sin tur var inte så sugen på att ta hand om barnet.Melvin som pojken hette hade en storasyster som efter mammans död bodde hos pappan. Fatta vilket trauma..Melvin bodde nu hos en snäll tant (lite som snälla tanten i Babar..), i ett sk jour hem.. Frågan var om pappan skulle ta sitt förnuft till fånga och ta hand om pojken eller om han skulle adopteras bort..Mitt mamma hjärta grät förståss av medkänsla. Lille Melvin kan väl få bo hos oss. Nu är jag som besatt av tanken på den lille skrutten. Tänk vad bra han skulle få det hos oss.

Melvin skulle opereras för ljumskbråck samma dag som vi skulle få åka hem från sjukhuset..Snälla tanten skulle äta frukost samtidigt som Melvin skulle sova, och fasta inför operationen..Stackars lille Melvin var förståss jättehungrig och snälla tanten ville inte lägga ifrån sig honom ifall han skulle vakna. Jaq erbjöd mig förståss att hjälpa till. Så när jag och Felix satt och käka frukost kom hon med den lille skrutten. Fatta 2.7 kilo, så små barn har jag aldrig haft. Mina heffaklumpar till barn har ju vägt nästan 4 kilo..

När jag satt där med lille Melvin i famnen sa jag till Felix:

- Titta vilken söt liten skrutt..tänk att han inte har några föräldrar..

- Mmmmmmm, vad konstigt..

Pojken hade mer hår än Hilda som snart är 9 månader, alldeles oranget hår..

- Titta Felix, har du sett att han har så där guldigt hår. Precis som Milla i Alfons..

( Alla som läst Alfons vet ju att Alfons tycker att Millas hår glittrar som guld ).

- Jaaaa mamma, tänk att man kan ha hår av guld.. Tänk vad rik han kommer vara när han blir stor. Han kan bara klippa av lite hår och så kan han betala med det när han handlar..

Han är så smart min lille Felix..Nu kallar han honom för Guldpojken..Ett finare namn kunde ju inte lille Melvin få..

Jag har innerligt försökt övertala Filip att Guldpojken ska flytta hem till oss. Även om jag vet att det inte riktigt fungerar så.. Filip är dock inte lika övertygad som mig att han ska bo hos oss.. Hoppas att familjen som han kommer växa upp hos fattar att han är en liten guldpojke.

Jenny

Jag är kär.. Det var kärlek vid första ögonkastet.. Det är så där så att man inte kan sluta tänka på den..

Jag har lagt ut den innan. Men måste göra det igen. Jag vill veeerkligen att denna kärleken flyttar in hos oss..och byter ut blocket soffan.. Så nu väntar jag på att det skall trilla ner tiotusen kronor i huvudet på mig.. Eller iaf i plånboken..

   Från Mio

I loooove..

Jenny

Det blir en del sjukhussnack nu eftersom vi hängt på sjukhuset en hel vecka..Ni får helt enkelt stå ut..

Vi var uppe på Akademiska sjukhuset i Uppsala.. Alltså lite som att trilla in i Serien Greys´Anatomy..Det kryllade av överläkare,kirurger, sköterskor,At läkare och läkarstudenter av alla slag..

När läkerlaget gick ronden på morgonen var det ett helt gäng som klev över tröskeln...Precis som på tv. Dock kände man sig kanske inte så Hollywood aktig själv när man låg i en sjukhussal tillsammans med ett litet kryp som helst inte ville att man skulle lämna honom en sekund..Konstigt det där..På tv ser ju alla i serien alldeles lysande ut även om det är en mamma eller pappa som legat på sjukhuset med sitt barn i ett år..

Tänk dom stackars sköterskorna som sprang in till oss på nätterna och mornarna..när man var som minst hollywood lik. Istför en Hoolywoodig mamma möttes dom av en trött as mega blek sunkmorsa i svettig pyjamas och as ruffsigt hår..Att man kan vara så blek som jag är just nu, det är sjukt. Det må finnas många nyanser av vitt..men jag tror faktiskt att jag lyckats ge namn åt en ny vit nyans.. Jag är faktiskt näst intill gemonskinlig..

Men så kom dagen då det faktiskt kändes som att vi var lite Hollywoodiga. Efter att båda kirurgerna och läkargänget som opererat Felix gått ronden, kom ena kirurgen tillsammans med sina två elever tillbaka..

Dom sa att dom brukade välja ut ett intressant fall varje dag och ha en kortare föreläsning.. Proffs kirurgen förklarade att vi var ett intressant fall och undrade om vi hade lust att ställa upp och berätta lite om Felix och hans tillstånd.. Nu var det iofs Felix som var intressant och inte jag.. Men visst var vi beredda att  hänga på och föreläsa lite..Det var bara att dra på den vita läkarrocken ta med sig Lillkillen och föreläsa för dom stackars okunniga läkarstudenterna..Man kan ju faktiskt säga att jag nästan är en doktor.. Jag menar jag har ju vårdat Felix varje gång han varit dålig..Sen har jag ju även vårdat Filip i åtta år;) Man råkar även vara världensbästa google doktor..Så jag lärde dom allt jag kunde..Sen slängde jag lite med håret och plutade lite med mina läppar, precis som på tv. För det är ju så dom gör, har jag sett. Vet dock inte om dom uppfattade munplutet..Jag har ju inte sprutat in massa skit i läpparna..Så som alla på tv gjort..

Föreläsningen avslutades givetvis med applåder..Antar att dom var tacksamma för den fantastiska upplevelsen;) Tänk vad kloka dom är nu..

Dr Jenny

Mamma och Uffe har precis åkt. Trots snökaos... Får hoppas att dom klarar stormen..Felix är överlycklig för att han får ha sin Rocka fett t shirt och mysbyxor när vi ska på kalas..Han kan ju liksom inte ha hårda byxor som sitter åt i midjan..

Jag har gått ner totalt 8 kilo.. Duktigt. Känns mkt när man säger 8 kilo.. Men det känns ganska pluttigt när man tänker på att det är 16 kilo kvar att gå ner..

Nu får jag iaf på mig förlovningsringen igen.. Nu ser jag alltså inte längre ut som en jock singel brud.. Utan mer som en halvtjock upptagen tvåbarnsmamma..

Snart kan jag ha mina vanliga byxor:)

Jenny

Nu när vi äntligen kommit hem från sjukhuset och allt har börjat lägga sig lite. Kan jag säga att jag är helt mentalt slutkörd..Undrar hur länge en människa klarar sig utan att sova?? Nu har jag knappt sovit på 4 veckor..Bölar som en gris till och från.. Hade en mentalvårdare sprungit på mig nu hade han troligtvis spärrat in mig.. Jag är inte ledsen. Bara helt slutkörd..Lite ordentlig sömn hade suttit fint..

Felix fick besked att han skulle opereras kl 9.30 på tisdag morgonen.. Skönt tyckte jag så vi slapp vänta till efter lunch.. Jag följde med honom in i operationssalen.. Som mamma måste man hålla sig sten cool och inte visa en gnutta oro.. Allt för att hålla det lilla krypet lugn..Jag hade frågat Felix på morgonen om han var nervös. Men nää, det var ingen fara. -Jag ska ju ändå sova hela tiden... svarade han lite halvkaxigt..

Hua, det var just det. Det är så hemskt att följa med in i operatinssalen och veta att dom skall söva krypet för att sen skära i honom..Man har kanske kollat på ett och annat avsnitt för mkt på Greys anatomy...om man säger så...

Han låg där på operationsbordet i väntan på att alla förberdelser skulle bli klara.. Han väntade mest på den coola "sovdoktorn". Som dagen innan hade fått leta upp honom i väntrummet för att han gömt sig under ett par stolar. Allt i hopp om att slippa operatinen..Inne hos den sk sovdoktorn berättade han om alla sina Blixten bilar, förhandlade till sig ett stort gem som han trodde var äkta guld och sjung dripp dropp dripp dropp mamma faller sakta..( ska egentligen vara regnet faller sakta..) Sen talade han minsann om för narkosläkaren att han skulle hinna räkna till 10 000 innan han hunnit söva honom.. Den enda frågan Felix själv hade till narkosläkaren var om sovmedicinen smakade jordgubb.. Det gjorde den tydligen inte.. Narkosläkaren berättade att det kunde smaka lite lök i munnen.. Då gjorde Felix värsta kräkminen och talade om att det inte var ok. Narkosdoktorn kunde inte hålla sig för skratt.

Det mest imponerande var att när självaste sovdoktorn klev in i operationssalen hade han noterat allt i journalen..Det var hur bra som helst..Felix fick räkna till tiotusen det snabbatste han kunde..Givetvis med hjälp av ramsan..

När sköterskan tryckte in sömnmedlet i infarten i hans lilla hand sa Felix det fortaste han kunde:

-KATTEN MUSEN TIOTUSEN..jAG HANN!!!

Sen somnade han, och mamma fick lämna rummet..Väl utanför dörrarna satt pappa (Filip) och Hilda och väntade..Jag grät en skvätt..

Sen väntade vi, väntade och väntade vi..Från att klockan var fem i elva till att kl var fem över elva kändes det som om det gick en vecka..HUR kan tiden gå sååå låååångsamt???

Inte förrän halv tre fick vi komma upp till uppvaket. Vi var dock så snabba dit att vi hann före Felix.. Så vi fick sitta och oroa oss en stund till. Kirurgen kom ut till oss och berättade att allt hade gått jättebra. Dom hade kunnat utföra operationen med titthålskirurgi ( Precis som i Greys´).. Dom hade dock satt in ett rör i urinledaren tror jag. Samt ett drän Dvs en jäkla slang som stack rakt ut från magen..Jag kräktes märkligt nog inte närkirurgen berättade det..Iaf äckligt..Slangen på insidan ska dras om ett par veckor.. Under narkos.. IGEN. Men sen ska det vara klart. Hoppas nu att han inte får mer besvär.

Jag har träffat så många sjuka barn att mitt hjärta gråter..Hade jag fått som jag velat hade jag haft en föräldralös liten pojke med mig hem.. Berättar om pojken med guldhåret imorgon..

Nu har bloggen varit lite operation/sjukhusdeppigg.. lovar att den ska bli gladare from imorgon..

Jenny

För två veckor sen fick vi reda på att Felix äntligen skulle få sin operation.. Har haft ont i magen sen dess, kan man väl säga..

I måndags åkte vi in till sjukhuset..Hilda och Filip har fått bo på patient hotell (faktiskat ganska lyxigt). Jag och Felix har legat på sjukhuset tillsammans. Förutom operationen så har det varit ganska lyxigt..Felix tycker allt är toppen tills läkare och sköteskor kliver in genom dörren..

Annars får man spela tvspel..dricka saft och äta glass nästan hur mkt man vill.

-Mamma TÄNK att det är barnen som bestämmer här... sa han häromdagen..

Han är alltså opererad för ett vidgat njurbäcken..Ända sen han låg i min mage har han haft vätska i njurarna.. Men det var ingen fara..fick vi höra då.. Sen har det lilla krypet haft en sk "maginfluensa " var tredje månad ca.. Himla konstigt har vi tyckt och egentligen fatta att det inte var det det var.. Men efter att ha ringt sjukvårdsupplysningen 30 11 ggr. Så har man liksom fått köpa läget. Det har alltid börjat med magsmärtor som blivit värre och värre. Sen har han spytt som en kalv en hel natt. Sen har det varit över..Så här har det fortsatt ända tills vi åkte in till sjukhuset akut för fem månader sen. DÅ blev vi äntligen inlaggda och dom tog reda på det verkliga felet..Ett vidgat njurbäcken.. Undersökningarna som följde var absolut ingen höjdare för en liten vild kille på 5 1/5.. Men det har ju lett till något gott.

Det har legat ett blodkärl över Felix urinledare som blockerat urinvägen. Då har inte urinen kunnat passera ordentligt. Iställethar den blivit kvar i njurbäckenet. Vidgat det så pass att det pressat mot njuren som då orsakat den enorma smärtan.. Kräkningarna har kommit pga smärta.. Tydligen kan man jämföra det med ett njurstensanfall..som i sin tur kan jämföras med att föda barn... Stackars lille gris!!!

Nu är iaf operationen klar.. Jag tror dock at jag hunnit får magsår/katarr eller nåt. Det svider i magen på mig.. Jag får väl doktorsgoogla på det och ställa en diagnos utefter vad jag hittar.. Operationen har gått bra, och Felix är på benen igen. Dock tycker han att det är så lyxigt på sjukhuset att han gärna stannar en natt till..

Jag ska ta igen mitt bloggande så fort Felix mår bättre och vi kommit hem igen.. Jag kan ju nästan kalla mig själv för Dr Grey nu... Berättar mer om mina doktorsupplevelser /utb/föreläsningar mm sen. Men ni kan fktiskt redan nu börja kalla mig doktor Jenny;)

Jenny