Felix: -Mamma, när kan vi köpa en hund?

Jag: - Eeeh aldrig..

Filip: - Nää vi ska inte ha nån hund. Jag är ju jätte allergisk..

Felix: - Men snälla mamma, vi kan väl köpa en hund?!

Jag: - NEJ! Jag vet exakt hur det kommer bli.. Det kommer bara vara jag som får gå ut med den. Sen kommer alla tycka att den är så söt och gullig. Ingen kommer vilja uppfostra den. Då kommer den bli farlig. Sen skulle den bli så tjock att den inte kunde gå..

Felix: -Varför då?????

Jag : -För alla skulle ge den massa mat och godis bara för att den var så himla söt..

Filip: - Där har vi det!!!

Jag o Felix:????????

Filip: - Jag var alldeles för söt när jag var liten. Det är därför jag blev så tjock..

Jag: -Va?  Blev du tjock för att du var så söt??

Filip: - Ja det är ju som med hunden.. Jag var så söt när jag var liten så alla gav mig mat så jag blev så här tjock....

Vad säger man???

Jenny

Jag är en sån där människa som dragit på mig en hel del djur genom tiderna..Speciellt katter. Jag tycker att det är viktigt med djur. Framför allt tycker jag att det är viktigt att barn får växa upp med djur.. Därav två stinkande (skitäckliga) kaniner..

Härom dagen blev jag sugen på ett alldeles nytt familje tillskott.. Ett människobarn.. Kanske inte riktigt som att skaffa djur..men ändå.

Jag träffade den sötaste lilla pluttbebisen på sjukhuset.. Han var två månader gammal och vägde 2700 kilo.. Det visade sig att hans mamma dött vid födseln i havandeskapsförgiftning.. Mamman och pappan var separerade och pappan i sin tur var inte så sugen på att ta hand om barnet.Melvin som pojken hette hade en storasyster som efter mammans död bodde hos pappan. Fatta vilket trauma..Melvin bodde nu hos en snäll tant (lite som snälla tanten i Babar..), i ett sk jour hem.. Frågan var om pappan skulle ta sitt förnuft till fånga och ta hand om pojken eller om han skulle adopteras bort..Mitt mamma hjärta grät förståss av medkänsla. Lille Melvin kan väl få bo hos oss. Nu är jag som besatt av tanken på den lille skrutten. Tänk vad bra han skulle få det hos oss.

Melvin skulle opereras för ljumskbråck samma dag som vi skulle få åka hem från sjukhuset..Snälla tanten skulle äta frukost samtidigt som Melvin skulle sova, och fasta inför operationen..Stackars lille Melvin var förståss jättehungrig och snälla tanten ville inte lägga ifrån sig honom ifall han skulle vakna. Jaq erbjöd mig förståss att hjälpa till. Så när jag och Felix satt och käka frukost kom hon med den lille skrutten. Fatta 2.7 kilo, så små barn har jag aldrig haft. Mina heffaklumpar till barn har ju vägt nästan 4 kilo..

När jag satt där med lille Melvin i famnen sa jag till Felix:

- Titta vilken söt liten skrutt..tänk att han inte har några föräldrar..

- Mmmmmmm, vad konstigt..

Pojken hade mer hår än Hilda som snart är 9 månader, alldeles oranget hår..

- Titta Felix, har du sett att han har så där guldigt hår. Precis som Milla i Alfons..

( Alla som läst Alfons vet ju att Alfons tycker att Millas hår glittrar som guld ).

- Jaaaa mamma, tänk att man kan ha hår av guld.. Tänk vad rik han kommer vara när han blir stor. Han kan bara klippa av lite hår och så kan han betala med det när han handlar..

Han är så smart min lille Felix..Nu kallar han honom för Guldpojken..Ett finare namn kunde ju inte lille Melvin få..

Jag har innerligt försökt övertala Filip att Guldpojken ska flytta hem till oss. Även om jag vet att det inte riktigt fungerar så.. Filip är dock inte lika övertygad som mig att han ska bo hos oss.. Hoppas att familjen som han kommer växa upp hos fattar att han är en liten guldpojke.

Jenny