Nu när vi äntligen kommit hem från sjukhuset och allt har börjat lägga sig lite. Kan jag säga att jag är helt mentalt slutkörd..Undrar hur länge en människa klarar sig utan att sova?? Nu har jag knappt sovit på 4 veckor..Bölar som en gris till och från.. Hade en mentalvårdare sprungit på mig nu hade han troligtvis spärrat in mig.. Jag är inte ledsen. Bara helt slutkörd..Lite ordentlig sömn hade suttit fint..

Felix fick besked att han skulle opereras kl 9.30 på tisdag morgonen.. Skönt tyckte jag så vi slapp vänta till efter lunch.. Jag följde med honom in i operationssalen.. Som mamma måste man hålla sig sten cool och inte visa en gnutta oro.. Allt för att hålla det lilla krypet lugn..Jag hade frågat Felix på morgonen om han var nervös. Men nää, det var ingen fara. -Jag ska ju ändå sova hela tiden... svarade han lite halvkaxigt..

Hua, det var just det. Det är så hemskt att följa med in i operatinssalen och veta att dom skall söva krypet för att sen skära i honom..Man har kanske kollat på ett och annat avsnitt för mkt på Greys anatomy...om man säger så...

Han låg där på operationsbordet i väntan på att alla förberdelser skulle bli klara.. Han väntade mest på den coola "sovdoktorn". Som dagen innan hade fått leta upp honom i väntrummet för att han gömt sig under ett par stolar. Allt i hopp om att slippa operatinen..Inne hos den sk sovdoktorn berättade han om alla sina Blixten bilar, förhandlade till sig ett stort gem som han trodde var äkta guld och sjung dripp dropp dripp dropp mamma faller sakta..( ska egentligen vara regnet faller sakta..) Sen talade han minsann om för narkosläkaren att han skulle hinna räkna till 10 000 innan han hunnit söva honom.. Den enda frågan Felix själv hade till narkosläkaren var om sovmedicinen smakade jordgubb.. Det gjorde den tydligen inte.. Narkosläkaren berättade att det kunde smaka lite lök i munnen.. Då gjorde Felix värsta kräkminen och talade om att det inte var ok. Narkosdoktorn kunde inte hålla sig för skratt.

Det mest imponerande var att när självaste sovdoktorn klev in i operationssalen hade han noterat allt i journalen..Det var hur bra som helst..Felix fick räkna till tiotusen det snabbatste han kunde..Givetvis med hjälp av ramsan..

När sköterskan tryckte in sömnmedlet i infarten i hans lilla hand sa Felix det fortaste han kunde:

-KATTEN MUSEN TIOTUSEN..jAG HANN!!!

Sen somnade han, och mamma fick lämna rummet..Väl utanför dörrarna satt pappa (Filip) och Hilda och väntade..Jag grät en skvätt..

Sen väntade vi, väntade och väntade vi..Från att klockan var fem i elva till att kl var fem över elva kändes det som om det gick en vecka..HUR kan tiden gå sååå låååångsamt???

Inte förrän halv tre fick vi komma upp till uppvaket. Vi var dock så snabba dit att vi hann före Felix.. Så vi fick sitta och oroa oss en stund till. Kirurgen kom ut till oss och berättade att allt hade gått jättebra. Dom hade kunnat utföra operationen med titthålskirurgi ( Precis som i Greys´).. Dom hade dock satt in ett rör i urinledaren tror jag. Samt ett drän Dvs en jäkla slang som stack rakt ut från magen..Jag kräktes märkligt nog inte närkirurgen berättade det..Iaf äckligt..Slangen på insidan ska dras om ett par veckor.. Under narkos.. IGEN. Men sen ska det vara klart. Hoppas nu att han inte får mer besvär.

Jag har träffat så många sjuka barn att mitt hjärta gråter..Hade jag fått som jag velat hade jag haft en föräldralös liten pojke med mig hem.. Berättar om pojken med guldhåret imorgon..

Nu har bloggen varit lite operation/sjukhusdeppigg.. lovar att den ska bli gladare from imorgon..

Jenny