Jag är en super mamma, jag ÄR en super mamma. JAG ÄR EN SUUUUPER MAMMA..Det är iaf vad man får intala sig..

Ibland har jag hur mkt energi som helst.. Dom dagarna sitter jag och tänker att jag är preeecis som Ernst Kirshtenhagenblagen eller vad han nu heter.., enda skillnade är att jag inte har grått hår (enstaka hårstrån eller rättare sagt ett räknas INTE) uppkavlade jeans med bara fötter hela tiden..Men annars brukar jag sy, inreda, skruva ihop möbler, skissa på ideér, måla snickra, laga mat och göra allt annat sånt som han gör i sina tv program..

Andra dagar..som idag.. är jag mer som en trött sliten mamma nära ett sammanbrott. En riktig psykoMUM.

Jag har en hel jättelång lista med saker jag tänkt att jag ska hinna med idag..I vanliga fall, när man inte har barn runt omkring sig hade dom sakerna gått som en dans. För jag är riktigt, RIKTIGT effektiv när jag sätter igång.. MEN när man har en sex åring, en nio månaders bebis och en jättelånglista att ta hand om samtidigt..Då tar allt liksom liiiite (jäääävligt mkt)längre tid.

Felix har blivit smittad av Hilda och är lite små kass. Inte alls som hon var. Bara lite förkyld och hostig.. Hilda är mkt bättre..Dock vill hon inte äta. Verkligen inget alls. Felix säger mamma ca en gång i sekunden, samtidigt gallskriker Hilda. Antingen för att hon är hungrig eller för att hon slagit i huvudet i nåt. Dettta är MKT stressande..Att Felix ska ha som mest uppmärksamhet när Hilda skriker som värst är ännu MER stressande. Puuuuuh. Shit det var nog det djupaste andetag jag tagit i dag. Eller typ enda andetaget.

Idag efter jag storstädat nedervåningen, tömt tvättmaskinen, vikt tvätt, tagit hand om Hilda, planterat om en stor växt. Skulle jag sätta igång med maten. Felix var så akut hungrig att han höll på att svälta ihjäl på plats..Hilda skrek, Felix höll på att dö av svält. Jag skalade potatis, rullade köttbullar och fixade i köket. Hilda blev givetvis akut hungrig mitt i allt och jag var tvungen att ge henne mat, som hon i sin tur inte ville äta. Då ringde det på dörren. VEM skulle komma precis då???!! För jag behöver väl inte tillägga att jag såg ut som döden själv..om inte värre. Givetvis stod där ett bud som skulle leverera ett paket till Filip..

-Oj här var det en liten bebis också.. Säger budet när han ser en sölig Hilda hängandes på en skabbig mammas arm..

-Ja, säger jag, och försöker inte låtsas om hur fruktansvärt skabbig jag ser ut.

-Jaaaa. säger Felix.. Mamma har en bebis till i sin magen, ljuger ungen..

-Näää, det har jag verkligen inte försvarar jag mig..

Budet tittar konstigt på oss. Han trodde säkert mest på Felix..

Vi har under en ganska lång period pratat med Felix om att man inte går runt och säger till folk att dom är tjocka.. Typ: Han är en tjockis, och sånt..

Jag vet dock inte om det är bättre att säga att dom är på smällen..?!

Hmm, nu återgår jag till kaoset..

Jenny