När jag var 20 år flyttade jag till en stad 40 mil ifrån den jag vuxit upp i. Detta var ultra stort.. Helt ensam i en främmande stad där jag inte kände nååågon i hela världen.. Jo, några kände jag. Några som jag hade pluggat ihop med tidigare, och nu skulle studera tillsammans med igen..

Jag bodde i en etta på 40 kvm, tillsammans med mina två katter som var mitt liv. Det var mitt i sammaren, vädret var totalt fuktlöst. Man kunde knappt sova ordentligt eftersom man svettades så.

Eftersom jag bodde på andra våningen i ett väldigt gammalt hus. Sov jag alltid med köksfönstret, som låg ut mot innergården, vidöppet.

Om man satt i min säng så såg man rakt igenom hela lgh. igen om hallen och rakt ut i köket..

Det som är så skönt med att ha katt är att vad man än hör för konstigt ljud, kan man alltid tänka: Äh! det var bara katterna..

En natt vaknade jag i min lilla etta och hörde ett jäkla rasslande i köket. Ljudet var totalt oigenkännligt.. ÄÄÄhhh!Grrrr, jäkla katter tänkte jag.. När det inte slutade låta från köket, satte jag mig upp i sängen.. Ojdå, jag har en katt på varsin sida om mig.. Jag hade inte fler katter. VAD var det då, som lät så fruktansvärt mkt, i mitt pyttelilla kök???

Jag hann tänka hundra tankar. Den första var att: SHIT! Det är nån som har klättrat in genom mitt fönster på andra våningen och gör inbrott.. Livrädd drog jag täcket överhuvudet.. VAD skulle jag NU göra.. Hjärtat bankade så det nästan gjorde ont.. Efter att jag kikat fram under täcket ett tag konstaterade jag att det inte var inbrott i mitt kök. Jag gick upp och tände lampan.. Samtidigt som jag gick genom min lilla, lilla hall för att gå in i köket var det någat svart uppifrån som dök ner mot mig.. Jag skrek och hukade mig precis som Ronja Rövardotter gör när Vild Vittrorna attackerar henne.

Nu var alla lampor i pytte lgh tända. Mellan köket och sovrummet låg en mini toalett, som jag i panik tryckt in mig på. Mitt hjärta slog så hårt att jag nästan kunde greppa det..

Hjälp, hjälp, hjäääääääälp, tänkte jag i min trötta skalle. Säg att det är en fågel. SÄG ATT DET ÄR EN FÅGEL: SSSÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄGGG AAAAAAATT DEEEEEEEEEEEEEEEEEEET ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR EEEEEEEEEEEEEEN FÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅGEEE

EEEEEEEEEEEEEEEEEL.

Jag tittade försiktigt ut. Men slog genast igen dörren igen. DET VAR INGEN FÅGEL!!! I mitt hysteriska huvud bad jag till GUD att nästa gång jag tittade ut genom dörren så hade den superläskiga FLADDERMUSEN förvandlats till en vanlig liten gråsparv.. Jag tittade försiktigt ut igen.. En STOR ÄCKLIG fladdermus fladdrade runt i rummet, runt runt ovanför min säng. Katterna var som tokiga och jamade mega super högt och sprang runt, runt i samma ring som fladdermusen flaxade.

VARFÖR bodde min pappa 2 miljarder mil ifrån mig just nu?? Det är ju precis sånt här man behöver pappor till!!!VARFÖR hade jag ingen stor stark pojkvän brevid mig i sängen som kunde ta hand om detta?? ( Detta var alltså innan Filips tid... Han hade nog iofs varit lika rädd som jag...).

Krypendes ut från toaletten jagade jag fatt i katterna och tryckte in dom på toaletten. Satt sen på huk och undrade över hur 17 jag skulle kunna få tag i telefonerna som låg på nattygsbordet längst in i rummet..Det gick bara inte.. Jag kunde inte gå genom hela rummet och riskera att få en fladdermus i huvudet..Jag var tvungen att gå in till granntjejen rakt över.. Mitt i natten ringde jag på tjejen mitt emot, som jag typ bara hejat på några ggr tidigare. Hon vågade inte öppna dörren. Hon trodde väl att det var alkisgubben nedanför som var runt och härjade. När hon till sisst förstod att det var jag. Öppnade hon.

Jag ursäktade mig tusen ggr och berättade vad som hänt. Sen bad jag snällt att få låna telefonen. Hon tyckte inte att vi behövde ringa nån stans.. Utan erbjöd sig som värsta karlen att vifta ut den..

Denna pyttelilla människan travade in i min lgh och började vifta efter fladdermusen med en liten tidning.. Ända tills den hängde sig uppochner i bården upp i taket.. DÅ insåg även hon hur läskig den var.

Dom enda människor jag kunde tänka mig att ringa var SOS. Om inte detta var nöd, vad skulle då vara det???? Om man kan ringa ang fåglar som frusit fast i isen. Då måste man kunna ringa gällande influgna fladdermöss. MEN det kunde man tydligen INTE! Killen på SOS sa, att visssa saker får man FAKTISKT klara själv..

Jaha tyckte jag, hade han sagt samma sak om det krälade upp en boaorm ur toastolen??

Vi fick iaf numret till Securitas. Dom skrattade och lovade att komma så fort dom kunde..

När jag och grannen gick in i min lgh för att se hur det gick för den uppjagade fladdermusen, var den som bortblåst. Kunde inte hitta den nån stans..

-Vad skönt, sa granntjejen. Då har den flugit ut...

-Ehhhh, superskönt..( jag kände mig inte super avslappnad..)

Jag vågade inte tro på att den hittat ut av sig själv. Sökte högt och lågt efter äckelflygmusen. Men kunde inte hitta den. Grannen gick in till sig. Jag kunde inte komma till ro. Släppte ut katterna från toa. Dom nosade och mjauade.. Till sist hoppade min ena katt ( PUMA ) upp på köksbänken och började krafsa mot en gammal glasburk..

Jag tog tag i burken och drog fram den. Jag TOG RAKT PÅ EN FLADDERMUSKLO. Fladdermusen föll från glasburken rakt ner på diskbänken och jag GALLSKREK SÅ HÖGT JAG KUNDE OCH BANKADE PÅ GRANNENS DÖRR IGEN..

Grannen( som var ganska trött på min hysteri ) kom tillbaka och konstaterade att nu var den död.. MEN det var den inte. Den låg där på min diskbänk och försökte komma iväg.. ( Tydligen kan dom bara flyga iväg om dom hänger uppochner..)

Resten av natten stod jag på gatan utanför och inväntade Securitas. När dom väl kom hade dom en hink och Gigantiska jättehandskar på sig.. Jag visade vägen till min fladdermus. Dom båda Securitaskillarna som hade verkat så coola i sina jättehanskar. Verkade inte särskilt coola längre. Dom tjafsade lite om vem som skulle bära ut äckelmusen. Sen tog den ena killen fladdermusen medan den andra höll i hinken som dom skulle lägga den i.. Dom påstod att dom skulle släppa ut den i skogen. Men jag vet inte vad dom gjorde med den. Hängde den säkert utan för mitt köksfönster igen..

Efter det sov jag aldrig mer med öppet fönster. Hur varmt det än var!

Jenny.