Tillbaka från gymmet.

Det tog en timme och 20 minuter att gå in till stan.. Det hade nog gått fortare om jag inte fått för mig att ta en genväg.. Den slutade med att jag stog i en stor byggarbetsplats. Var omgiven av lera.. Att man aldrig lär sig..På vägen in till stan blev jag tutad på. Inte det där lilla tutet från en bil. Utan ett mega tut från en lastbil.. Jag gick inte ivägen och jag var inte smal och snygg. Jag tror faktiskt att han lastbilschaffisen misstog mig för nån annan. Jag gav han en tjurig blick.. Då ångrade han nog att han tutat.

Väl på gymmet, 1 minut innan passet började stressade jag in i omklädningsrummet sen vidare in i gymlokalen. Vimsade runt och letade efter sal nr ett.. ( Gymmet har flyttat till nya lokaler ).Hittade den inte. Frågade en muskelknutte om han visste vart det var. Fick ett stön till svar.. Hmm han visste alltså inte.

Till sist kom instruktören ut och hämtade mig. Hon hade sett mig vimsa omkring. La Hilda på en dyna på golvet som alla andra bebisar. Hämtade en stepbräda och försökte lära mig stegen som dem gått igenom. JAG bör komma i tid. Jag behöver vara med från start, annars har jag inte en chans att lära mig alla olika kordination sammansättningar. Jag är som en karll när det gäller att röra armar och ben samtidigt. Dessutom är jag lika stel som en 50 årig gammal fotbollsspelare som aldrig stretchat.

Hilda tyckte det var kul i ca två sekunder. Hon envisades med att rulla runt på magen. Hon kämpade som ett svin för att komma runt. Sen när hon väl låg på mage blev hon galen. Hilda skrek och jag försökte frenetiskt hänga med i alla rörelser.. Instruktören såg helt knäckt ut när hon såg mina felaktiga rörelser. Till slut skrek Hilda så mkt att jag fick gå ut och hämta mat. För att vara lite snabb tyckte jag att hon kunde äta sin mjölkersättning kall. Det tyckte INTE hon. Det lilla monstret. Skulle jag behöva missa hela passet för att ge henne käk?? Jag mutade henne med nappen, och när det var dags för situps skrek hon av glädje. Hon satt på min mage. Varje gång mitt enorma fläskhuvud kom upp mot henne kiknade hon av skratt. Kan tänka mig att hon tyckte jag såg kul ut. Under strechen fick hon psykbryt. Skrek som aldrig förr. Jag sprang i panik med ungen på armen ut till receptionen i hopp om att dem kunde värma ersättningen. Den lilla tajta tjejen i repan var upptagen i telefon, SÅKLART.. Hilda skrek ännu mer. Tjejen i repan blev tvungen att lägga på luren. Sen värmde hon mjölken. Hilda tystnade. PUST.

Undrar om dem vill att vi ska komma nästa vecka också??! Antagligen inte. Tur att jag gick in till stan. Annars hade det nog inte blivit så mkt träning..

Gick sen en sväng på stan och jagade kläder inför dopet. Hittade jag inget. Jakten fortsätter. Jag hoppas fortfarande att jag ska gå ner tio kilo över en natt.

jenjen

Bråttom bråttom. Hinner inte skriva nu. Hurtmorsan är en dag närmre trettio.. Idag ska jag GÅ in till stan.. Gå på mamma barn gympa med Hilda.. Sen kan jag skriva. Ställde mig på vågen idag... Skit!!! Nu är jag JÄKLIGT motiverad att köra igång..

Ses i em.

jenjen