Hilda växer och frodas.. Verkligen frodas.. Jag tror fortfarande att det kan vara så att hon lider lite av giantism..Tänk om hon blir världens längsta kvinna.. Fatta vilka fötter hon kommer få.. Alla ni som kallar mig för BIGFOOT kan då slänga sig i väggen!! Då skulle hon  bli tvungen att söka upp världens längsta man och bli ihop med honom, trotts att hon kanske inte var kär i honom.. Sen skulle hon få föda jättebebisar. Tänk vad konstigt det skulle kännas om jag blev mormor till en bebis som var lika stor som jag själv. "Kom nu lilla bebis så ska du få somna i mormors knä"..."Ajaj vad tung du var lilla bebis...Oj du väger visst mer än mormor (för då har ju jag hunnit bli så himla smal..)Det är nog bäst att mormor sitter i ditt knä ist". Så får jag sitta i bebisarnas knä och mata dom..

Just nu går allt i ett rasande tempo.. Alla dom lugna bebisdagarna av lyx är förbi. Den snälla lilla lyxbebisen har nämligen förvandlats till ett monster i miniatyr.

Det är så himla praktisk när dom är pyttesmå och inte kan göra någonting. Sova, äta, bajsa, sova, äta, bajsa osv..Sen rätt var det är vänder dom sig.. för att sen fortsätta utvecklingen till att rulla iväg.

Nu har Hilda kommit så långt att hon står på alla fyra och skriker i frustration över att hon inte kan krypa. Jag vill inte att hon ska börja krypa, inte gå heller.. Jo nån gång... Men då är liksom hela lyxlivet över. För ca två veckor sen tryckte jag ner henne i gå stolen (smart.. eeeh not). Hon var urlycklig..Hon fattade inte hur man skulle göra utan stod bara rakt upp och ner på ett och samma ställe. NU har hon dock fattat hur man förflyttar sig i den där dumma gåstolen. Vilken fart dom kan få dom små krypen.
Kontakter/eluttag/sladdar är ett av hennes just nu största intressen.. Det enda jag säger hela dagarna är AJJABAJJA, AJJABAJJA, AJJABAJJA...INTE RÖRA..sen rör hon förståss.. mkt givande.. Jag försöker se så arg ut som möjligt för att hon ska förstå att det är allvar.. Men hon fattar inget, istället skiner hon upp som en sol och bryter ut i skratt. Ganska svårt att inte skratta tillbaka då. Om nån dag eller två ligger vi troligtvis båda två på golvet och skriker av frustration..eller så kryper hon iväg och jag ligger ensam kvar och skriker..

Idag drog Hilda ner min nya Kartell lampa i golvet.. Hon gallskrek.. Jag också..Vi skrek dock av olika anledningar..Lampan höll, Hilda också. Nu skulle man kunna tro att hon lärt sig att man inte ska dra i sladden till lampan.. Men nääää, det hade varit för enkelt.  Jag har iaf lärt mig att man lättast håller ordning på sina barn så länge dom är kopplade..Kanske kan binda fast gå stolen i en sån där skruv grej som man har till hundar i trädgården...

Jenny

Kommer ni ihåg när jag låg på sjukhus tillsammans med Felix? Ca 3 månader sen..Sjukhussängar är inget att hurra för, dom är inte så där supersköna. Men den som klagar på en sjukhussäng har aldrig varit förälder och fått ligga på en resesäng brevid sitt barn i en sjukhussäng..

Det är nästan en SYND att kalla denna resesäng för säng över huvud taget. Dom hade lika väl kunnat dela ut liggunderlag eller nåt. Kanske bara en filt så man kunde sova direkt på golvet. Det hade troligtvis varit skönare. Nu sover man ju ganska dåligt  på sjukhus ändå.. Sjukhus är oftast förknippat med att någon är sjuk.. Så man oroar sig så mkt att man nästan spricker. Så var det även i detta fallet. Därför orkade jag inte bry mig så mkt när jag vaknade med ryggont. Ingen vanlig "lite ont i ryggen". UTAN "ont i ryggen så man nästan inte kan gå upprätt utan att skrika rakt ut" ont.. Man kan tycka att sjukhus på nåt sätt borde värna om kroppen.. Är det kanske så att dom har så har brist på besökare?? kanske gör dom det med flit för att få fler inlaggda?!

Nu är det iaf så att tre månader senare har jag ÄNNU mer ont i ryggen. Tre månader har det tagit innan jag insett att jag VERKLIGEN MÅSTE gå till en kiropraktor.. Jag har aldrig varit hos en kiropraktor, och är livrädd för att gå dit. Har in i det sista inbillat mig att ryggen ska bli bra av sig själv..

Nu har jag insett fakta. Den kommer inte bli brta utan hjälp.

På torsdag bär det iväg... får se om jag överlever. Tänk om han råkar bryta nacken på mig ..eller nåt.. Hua..Dessutom måste jag ta av nig kläderna.....det är nästan värst.

Jenny ( på skakiga men bastanta ben ).

Jag hörde på radion häromdagen att det inte är på modet med nyårslöften längre.. Konstigt att det kan vara en fluga..

Här hemma har vi iaf nyårslöften så det bara tjongar om det. Precis innan tolvslaget berättade vi våra löften för varandra. Jag började efter som jag nog hade flest..Främst är det då fläsket som skall bort.. Filip fortsatte med sina. Han skulle haka på mitt fläsk löfte, sen fyllde jag i några löften som han missat.. Men så kom han på ytterligare ett. Det var det bästa nåååågonsin. Så här sa han:

-JAG LOOOVAR ATT HJÄLPA TILL MER HEMMA..

HA, jag höll på att svimma. Har dock inte märkt av det löftet så mkt än.. Men han har ju ett helt år på sig...Jag tror han mjukstartar.. Eller ja, jag väntar iaf på mjukstarten..

Sen var det Felix tur. Han hade inte riktigt fattat grejen, utan lovade att han skulle få alla tv-spel i hela världen..När vi förklarade att det inte var sånt man skulle lova. Utan att man skulle lova saker som, att man skulle sluta ljuga och lyssna på sin mamma och pappa, tyckte han inte att det var lika spännande längre.

Jenny