Kan man bli annat än lycklig när man ser denna lilla plutt.

jenjen

Vi år en ganska vanlig familj om jag får säga det själv. Vi har två barn och ett bonus barn. Ellar jag har ett bonus barn. Det är Filips 15 åriga dotter..(15 liksom.. det låter som om han skulle vara 120 bast). Vi har precis flyttat från gettot till gräddhyllan som folk utrycker det.

Jag tycker att vi har flyttat från stan till ett villaområde. Vi bodde i ett bättre område i stan, den sk "fina sidan" (sjukt). Fast vår lgh var inte en av de flådiga, utan en helt vanlig. Det var en bostadsrätt. Vilket innebar att vi hade en sur bovärd som trodde sig vara nån typ av diktator. Under honom fanns det nån annan surgubbe som sprang runt och satte upp tjuriga lappar. Alla lappar innefattade vad man INTE fick göra.

Det fanns även en surmamma som hade barn i samma ålder som Felix. Hon bodde på andra våningen. Hennes ungar var sjövilda ( då menar jag helt okontrollerbara, den äldsta pojken skrek typ hora till sin mamma..), men det ville hon inte inse. Varje dag kunde man höra henne skrika på ungarna från sin balkong. En gång höll jag på att bli riktigt galen, då vi hamnade i en diskussion. Hon var på Felix hela tiden, allt han gjorde var fel. Till sist var han så knäckt att han kom in och grät ett flertal ggr. Jävla dum morsa. Det var då jag började se mig om efter en ny bostad.

Vips så hittade vi vårt lilla hus.

Det här är vi:

Mamma:Jag

Pappa:Filip

Barn:Elin 15

Barn:Felix 5

Barn:Hilda 0

Djur: katten Puma

Vi bor i ett hus på 120 kvm, vi har garage, staket, en BMW ( ingen ny modell!), en stutsmatta som tar upp halva trädgården och en liten altan.

Jätte vanliga människor.

Mitt emot oss ligger ett stort brunt tegel hus. Dem har tre bilar. En Bmw, en Merca och en Ferrari, sen har dem värsta racerbåten också.. Dem är inte lika vanliga som oss..

När vi flyttade hit sa en kompis till mig att det kunde vara så snobbigt här uppe. Jag förstod ingenting. Tyckte istället att många av husen var ganska nergångna.

Men nu förstår jag vad hon menar.¨

Felix har träffat en ny kompis via dagis. Dem leker super bra tillsammans. Himlans kul. En dag kom han i en Ralph Lauren pike´tröja.. Sött och dyrt..

Felix tjatade om att han skulle följa med hem från dagis. Men jag sa att sånt måste man bestämma i förväg. I stället tog vi hans telefon nummer så vi kunde ringa under helgen. Så gjorde vi.

Pojken kom hit med sin pappa. Sen var han här och lekte hela dagen. Mamman var också förbi och hälsade. Verkligen världens trevligaste föräldrar.

Jag kände mig dock som en råtta.. Jag som aldrig har mysbyxor på mig.. hade det givetvis just den där dagen.. Jag hade precis planterat om blommor när rik mamman tittar in. Ur fräsch i kort kjol och fixade naglar. Svarta med små glittriga blommor.. Lite annat mot mina mans händer. Filip stod slickad i fönstret och avundades deras sprillans nya Bmw.

Felix följde med dem hem en stund, och på kvällen hämtade Filip honom. Han kom hem med hakan vid knäna. Så här uttryckte han sig:

- Ohh shit VILKET hus. UNDRAR vad dom tänkte när dom var här.. Jenny du får ALDRIG gå dit.

Tydligen hade han fått en rundtur.. Sovrummet var som hela vår nedervåning.

Dessa underbara kommentarer har nya kompisen på fem år slängt ur sig hittills:

1.Har inte Felix en egen dator?? Det har jag.

2.Vilken liten cykel Felix har.

3.Vilket litet hus ni har. Vi har ett jättestort.

4.Har ni bara EN bil? Min mamma och pappa har vars en.

5. I vår pool...

6. Vi ska inte fira jul på julafton... för då är vi utomlands..

Ja.. vad säger man. Dem har lite mer pengar än vi har;) Men jag är nöjd med det JAG har:)

jenjen