Filip är mer allergisk än någonsin. Fan!

Jag har nu tvingats göra mig av med ett barn, eller jag menar katt. Till min stora glädje är det min djurvänliga syster som tagit hand om honom.

För ca en vecka sen pratade jag med min elaka styvmor ( hon är inte elak, men det är roligare att skriva så, i alla sagor är styvmödrar elaka.. Jag är också en elak styvmor, hihi). Hon berättade att min lillastyter gjort slut med sin pojkvän, ( Inte en dag för tidigt..) Hon kände sig lite ensam och funderade på att skaffa katt:) Dadaaaa! Perfa tyckte jag och sa att hon kunde få Baloo. Styvmorsan som är dyngallergisk tyckte inte det.. Hon ångrade genast att hon berättat för mig. Hon fortsatte med att syrran kollat på marsvin och liknande.. Men va 17. Hon är väl inte 10 år. Jag ringde givetvis upp systeryster på en gång. Gissa om hon blev glad. Att jag inte tänkt på henne förut.

Antar att styvmodern är arg på askungen nu. Jag kan höra henne skrika AAAAAAAAAASKUNGEN;) ( Jag skojar ). Fast jag är nog inte så poppis.

Men det är väl klart att min ensamma syster skall ha en liten karl hemma som håller henne sällskap. En liten karl i kattformat:) Hon ska ha honom på prov fram tills dopet. Så får vi se sen. Då får Filip lite tid på sig och se om han känner nån skillnad i snoken.

Hon var här och hämtade honom igår. Lille kissen.

Jag tror det blir bra. Känns bra att lämna honom till henne.

Så nu får vi se om det blir en nakenfis till katt framöver.. Fast vi har ju Puma kvar. Han är lyckligare än någonsin:) Den gamle kraken..

Jenjen

   Vilket stohej allt har varit. Felix maginfluensa var ingen maginfluensa.. Jag visste väl det!! Jag har ju sökt för hans magbesvär typ 1000 ggr. Jag är nog en sån som är listad på sjukvårdsupplysningen för att jag ringer så ofta. Men nu var det faktiskt så att JAG hade rätt. Det var inga svullna körtlar i magen, ingen magsjuka och det var heller ingen allergi. Han hade inte ens ätit nåt olämpligt eller för mkt.. Ja, jag vet inte all jag fått höra. Istället var det ett medfött fel. Ett vidgat njurbäcken!

Så här var det. 2a september skulle flyttgubbarna komma. Felix hade inte kräkts på hela natten. Verkade som om han mådde bättre. Vi drog iväg till nya huset med madrass, täcke och kudde, samt spyhink. Felix blev nerbäddad i väntan på flyttisarna. Vi hade köpt smärtstillande och vätskeersättning.

Jag envisades med att försöka få i honom detta och lite fil. Han var så duktig såååå. Men allt kom upp igen. När flyttgubbarna lastat av allt ( och sabbat väggen i trappan ), ringde jag sjukvårdsupplysningen IGEN.. Förklarde att ungen var helt utslagen och inte fått i sig varken mat eller vätska sen dagen innan vid lunch. Talade också om att hans magbesvär var ständigt återkommande. Den vettiga tanten sa åt oss att åka in till akuten på en gång.

Vi drog till akuten. Satt i väntrummet 30 min ca. Sen fick vi komma in. Det var två manliga sköterskor som tog emot oss. Dem var hur bra som helst. Dem borde haft skyltar i pannorna där det stod BARNVÄNLIG. Vi blev sedan satta i ett rum för att invänta doktorn. Vi väntade och väntade och Vääääntade. Så kom han till slut, den där läkaren. Kanske inte lika barnvänlig. Han pratade så fort att man knappt hängde med. Felix såg ut som ett frågetecken. Läkaren konstaterade att det troligtvis var förstoppning.

Ordinerade en sköterska att ge honom lavemang. Detta var givetvis inget en liten femåring uppskattade.. Stackars trollunge. När det inte kom någon avföring, ordinerade doktorn ytterligare en dos lavemang. STACKARS STACKARS unge. När det inte kom nån avföring då heller fattade han ingenting. Back to maginfluensa, tänkte Doktor Klok..

Han frågade tre ggr om det gick maginfluensa på dagis. NÄÄÄÄÄÄ ljög jag. Jag var tvungen. Annars hade han skickat hem oss. Läkaren beslutade att vi, OM vi ville, fick stanna över natten. Bara så att dem hade koll på att han fick behålla mat och vätska.

Felix bröt i hop totalt. Han ville INTE stanna. Han trodde att vi skulle få stanna i akut rummet hela natten. Efter att jag förklarat att vi skulle få komma till ett annat rum, och att det nästan var som att bo på hotell, var det ok.

Han ringde stolt hem till Pappa och sa att:

-JAG o mamma ska bo på HOTELL i natt.

Pappa:

-???????

Han e såå söt. Jag förklarade att det inte var ett hotell. Men det var NÄSTAN som ett hotell.

Felix:

-Mamma ska vi åka ambulans dit.

Jag:

-Ehh nää???

-Men det gör man ju när man är sjuk..

-Hmmm, ja fast nu är vi på sjukhuset.

Felix-???

Vi gick över till avdelningen, fick ett rum och en säng. Jag fick en säng med madrass av STEN. Men Felix upplevde hotell lyxen.. Man kunde trycka på en röd knapp så kom det folk och passade upp på en.. Dessutom fick man dricka obegränsat med saft. Han tittade frågande på mig.. Var det verkligen sant. När jag sa att det var ok, tyckte han att han var i himmeriket. När sköterskan sa att det fanns 600 filmer att låna, ville han aldrig åka hem igen..

Läkaren som gick ronden på kvällen var kanon. Sköterskorna var sura för att dem gett den stackars ungen dubbelt upp med lavemang. Jag förlarade återigen att Felix får så här ofta. Enda skillnaden var att han brukar vara bra dag 2. Dem tyckte det lät märkligt. Sen sa han det magiska..

-Jag tycker vi ska göra ett ultraljud..

ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!

Nästa morgon var Felix mkt bättre, han hade fått dropp och hade inte lika ont. Vi bev skickade till ultraljuds avdelningen. Mycket riktigt visade ultraljudet att det inte var någon maginfluensa. TACK GUD för att vi inte åkte hem från akuten. Ett vidgat njubäcken, sa läkaren. Detta tryckte mot njuren vilket orsakade smärtan.

- Detta har han haft lääänge, sa läkaren som gjorde ultraljudet..

- Jo tack, sa jag. Grrrrrrrrr.

Tänk vad många ggr jag ringt om hans mage. Tänk vad många ggr dem sagt att jag skall avakta. Blir han sämre får du återkomma. Ja men han blir ju alltid bättre. 

Samtidigt som jag blev helt knäct var jag ändå glad över att dom funnit felet.

Nästa steg var skiktröntgen.

Han var så duktig min lille trollunge. Han blir som en liten vuxen när han är så där kass. Så förståndig, att man inte kan tror det är sant.

På kvällen kom pappa och hälsade på. Han hade åkt inom leksaksaffären och köpt ett TON med leksaker.. Felix tyckte att sjukhusvistelse var en RIKTIGT bra grej. Vi var däremot helt knäckta. Natt nr två på sjukan sov jag ingenting. Var livrädd att njuren skule va helt sabbad. Tänkte givetvis det allra värsta.

men så fick vi beskedet att njuren inte var särskilt påverkad. Vi fick åka hem, till Felix stora besvikelse..

Överläkaren på Urologmottagningen berättade att smärtmässigt kan man jämföra detta med ett njurstensanfall. My LORD!! Filip hade det en gån när Felix var pytteliten. Då låg han och krälade på golvet, till sist blev han hämtad i ambulans. DÅ sa dem att ett njurstensanfall gör lika ont som att föda barn.. AAAAAHHHH, stackars lilla barn! 

Nu är det hela under utredning. Känns bra att dem inte släpper det. Idag ska läkaren ringa ang provtagningar. Hoppas på det bästa. Men troligtvis blir det operation framöver.

På vägen hem till nya huset frågar Felix:

-Mamma är mitt rum klart?? Har du satt upp min nya ribbstol??

-Men Felix jag har ju varit med dig på sjukhuset hela tiden, svarde jag.

- Just det..

Nu har vi iaf bott i huset i två veckor. Det är fortfarande kaos. Men det börjar närma sig, ett normalt boende..Felix mår för tillfället bra.

jenjen