Är det aldrig nån som undrar hur Gud tänkte när han skapade mannen och kvinnan??

Adam och Eva skulle straffas för att dem åt ett äpple.. Det hajjar jag. Det var hans träd och så..

Mannen skulle som straff arbeta hårt och kvinnan skulle föda barn under smärta. Redan där reagerar jag. Var han inte lite väl hård mot kvinnan?? Jag kallar Gud för han, för jag tycker att det är ganska uppenbart att det är en HAN. En kvinna skulle aldrig göra så. Eller?!

Jag hade mer än gärna jobbat och slitit hårt för att försörja min familj än att klämma ut ett barn ( det är liksom en hel människa ), genom ett på tok för litet hål.VERKLIGEN på tok för litet. Det är väl inte rättvist nån stans.

Dessutom har ju samhället förändrats avsevärt. Inte 17 sliter männen hårt för att försörja sin familj. Oftast sitter dem på ett kontor och vänder papper. Svarar en del i telefon och tar ett och annat beslut. Sen kommer dem hem till sinna fruar, lägger sig på soffan och kollar på sporten. Vad gör då kvinnan? Hon har oftast ett jobb som är bra mycket mer slitsamt. Stressar till dagis för att lämna barnen hon klämt fram under ENORM smärta, stressar till jobbet, stressar på jobbet, stressar från jobbet till dagis. Försöker få med sig ungarna hem i samlad skala, utan att få ett raseri utbrott. Hem och städa, tvätta, hänga tvätt, laga mat, diska mm. Medans gubben sitter och jämrar sig över hur trött han är... (Jag VET att jag nog överdrev en smula).

Vet även att det låter en gnutta feministiskt.. Jag är absolut inte feminist. Men jag undrar hur Gud tänkte. Hans plan höll liksom inte i längden.

Under min senaste graviditet mådde jag peck. Jag menar verkligen skitDÅLIGT. Både fysiskt och psykiskt. Det var många tårar som föll. Hormon balansen var allt annat än stadig..

Vid ett tillfälle sa min man att han också tyckte det var jobbigt. Då höll jag på att explodera. Jag förstod vad han menade, men jag kunde ändå inte låta bli att få ett utbrott. Vad var det som var så jobbigt för honom?? Jo, det var förståss JAG.

Graviditeten fick mig att tänka på Gud många ggr. Hela grejen med att få barn är ett MIRAKEL. Där är jag med.

Mannen blir snyggare ju äldre han blir, eller ja det vänder väl nån gång, men det är ganska sent. Vad händer med kvinnan??

Kvinnans kropp töjs ut mer och mer för varje graviditet. Magen spricker, brösten blir porrskådis stora för att efter grav. dra ihop sig till hängiga påsar som man får rulla in i bhn. Magen blir slapp och dallrig. Celluliterna lever loppan. Ansiktet svullnar upp, hakan hänger. Man får en klase hemmorojder i arslet så man har svårt att sitta normalt. Beckenet luckras upp ( heter det så fint..) = man får ett sjudundrandes arsle. Gör oftast ont och hindrar dig från att gå normalt vilket leder till en enorm viktökning.

Sen när den stora mirakeldagen är inne, och ungen ska ut. Då gör det jääääääkligt ont, läääänge, lääääänge. Det här stackars barnet skall försöka trycka sig ut genom ett förbannat litet hål/kanal. Fatta vilket helvete dem måste ha.. Inte undra på att dem skriker när dem kommer ut. Det är ju som att be en jätte passera genom ett råtthål. Helt omöjligt!! Var det verkligen den bästa löningen han kunde komma på, den där Gud???????

Jag bara undrar.

Min man sa vid ett tillfälle när jag var gravid första gången:

- Var inte orolig för förlossningen. Det gjorde ju inte så ont när den skulle in..Då gör det nog inte så ont när den skall ut heller.

Han sa aldrig så mer....

jenjen

Jag har två FANTASTISKA barn. Att jag lyckats skapa dem är ett mirakel.

MEN vad jag blir tjock när jag är gravid. Jag vet att man kan reglera sin viktuppgång till viss del. Såna som adrig varit gravida  och vissa mänpåpekar gärna vad man bör och inte bör äta.. Det är såå uppskattat... NOT!

Hade det varit så lätt att äta helt korekt hade man väl gjort det. Det dem människorna inte förstår. Är att man får sug som är helt åt helvete!!! Hungerkänslorna är obeskrivliga. Med första barnet gick jag upp 30 kilo. Dem första 10 kilona kissade jag ut. Det var bara vätska. Men resten?? Hur blev jag av med resten?? Minns inte. Vet att jag tränade men sen då..????

Nu med nr två gick jag upp drygt 25. Fast då hade jag pluskilon redan innan jag blev gravid, så jag lutade på samma vikt som med första barnet. Samma igen.. de första tio kilona rasade av = bara vätska. Men nu sitter jag här som en fet gris.. tränar och äter rätt... Vad mer kan man göra. Men inte f-n händer det nåt.

Jag har fram tills igår väääägrat köpa nya kläder. Jag vill inte acceptera min nuvarande vikt. Jag ska ju i mina gamla kläder.

MEN igår tog jag mitt förnuft till fånga. Jag har gått ner två kilo, och skulle belöna mig med att köpa lite nytt. Har börjat förstå att jag kanske måste ha nåt på mig fram tills jag nått min målvikt.. Ingen höjdare att springa näck;)

Jag kanske når den fortare dessutom om man känner sig som en fräsch mamma, istf ett drägg i förstora träningskläder..

Jag köpte ett par svarta stretchbyxor, en kanonfin svart kofta, två blusar som var lösa i magen.  En ny handväska i höstens nya väskfärg ( Läste jag i Sofis mode).

Kommer hem och provar. Sitter helnöjd vid matbordet i min nya outfit. Hilda börjar gnälla och vill ha mat. Gör iordning en flaska ersättning matar henne. Ger henne ca halva flaskan som jag brukar. Sätter henne i en omvänd rap position. Verkligen siktar in så att hon inte ska kunna spy på mina nya käder...

Hrmf, trodde jag ja.. Hon rapar värsta mansrapen samtidigt som det sprutar spya en halvmeter rakt ut, rakt över mina nya byxor... SUCK! Back to lodis.. Men jag fick iaf 5 min av lyxkänsla. INNAN hon spydde. Man får vara glad för det lilla..

Ersättning.. Jag är en av dem som inte har mat så det räcker i pattarna. Har därför fått ge ersättning till mina barn. Jag har inget emot det, funkar as bra. MEN, vikten sitter som sten. Så finns det dem hemska människorna som ammar och ammar, dem blir helt utsugna. Jag hatar dem.. Nä, det gör jag inte. Men FAN vad orättvist. Dem borde vara tjocka för att dem är mjölkfyllda. Jag borde vara smal som kompensation för att jag inte får ut nån mjölk. Undrar hur Gud tänkte..??

jenjen

Ps. fortfarande ingen Puma, snyft.Ds

Puma är 14 och ett halvt år gammal. Har haft honom sen jag var typ 16. Nu är han borta. Han försvann för drygt två och en halv vecka sedan. VAR är han. Mitt hjärta spricker.

Jag har letat som en galning. Men han finns inte nån stans. Har satt upp lappar i hela kvarteret, anmält honom försvunnen hos polisen. Satt in annons på bortsprunget listan/internet, Örebro katthem och blocket. Har tom pratat med kommun gubben som har hand om överkörda djur. Inget napp någonstans. Vi som köpt hus för hans skull.. Kanske inte bara men delvis. Han skulle ju få leva sina sista år i ett superområde med närhet till massa skog. Dumma katt!!

Det finns ingen katt som är så bra som han. Han har hängt med mig överallt. Klöser aldrig, kissar aldrig utanför lådan, är super kelig mot MIG. Han är bara så braa, och nu är han borta. Jag tror faktiskt att nån börjat mata honom. Så vet han att vi ska flytta och då blir han sur.. Han har gjort så här en gång förut. Då var han borta tre månader.. Men då bodde vi kvar. NU ska vi flytta.

Har just nu en tredagarsannons i tidningen. Det har ringt massor av folk. Men ingen av katterna har varit han, SUCK. Han har nämligen världens bästa kännetecken. Alla tassar är vita. Men på ena framtassen har han en svart tå. Jag ber till GUUUUUUUD att han kommer tillbaka fort!

På tal om mina älskade katter, så har min dumma man blivit dyng allergisk. Hur kan detta hända?? ( han är inte dum, det är bara det att han utvecklat allergi som är så dumt). Jag är ju en sån där människa som skulle ha ett femtiotal katter när jag blev gammal. I tonåren spekulerade jag fram och tillbaka om vad jag skulle göra just i denna situationen. HUR KUNDE JAG HAMNA I DEN?? Svaret på spekulationerna var alltid den samma. Min kille får flytta ut. Men jag kan väl inte be min man som är far till mina båda barn att flytta?! Det vore väl förbaskat dumt. Jag älskar ju honom och vill dela mitt liv med honom. Kan det inte finnas nån mirakelkur? Botmedel?? Vi lever för 17 på 2000 talet.

Min andra katt Baloo, som vi har skaffat gemnsamt är den näst bästa katten genom tiderna. Han är en blandning mellan skogskatt, Birma, Perser. Han är som en Perser i psyket. Han är det absolut snällste som finns. Vem ska ta hand om honom?? Vill ju inte sätta ut en annons på blocket, då vet man inte vem han hamnar hos. OM han nu måste flytta så vill jag att han hamnar hos någon med ett gediget kattintresse ( jag har två pers i åtanke, men det krävs kraftig manipulation för att nån av dem ska ta honom), någon som är beredd att verkligen ta hand om honom för resten av sitt liv, ( så som jag skulle..) Dumma dumma gubbe.

Jag har iaf begärt att han går till läkaren och gör ett pricktest eller vad det heter. Jag vill veta exakt vad det är han är allergisk mot, och vad hos katten. Tydligen kan man vara allergisk mot olika.

OM Baloo blir tvungen att lämna oss, kommer jag skaffa en nakenkatt. Så länge han inte är ellergisk mot dessa också. Jag kan inte tänka mig att leva utan katt. FAN!

Om Puma kommer tillbaks kommer han få bo hos oss tills han är så gammal att han inte pallar mer. Jag vet att gubben inte är lika allergisk mot honom. Dessutom är han inte hemma så ofta, katten alltså..

Ska jag raka Baloo kanske.. Då blir han ju en nakenkatt;)

Mitt hjärta gråter:(

1a bilden har ni Puma

2a Baloo

jenjen

Som alla nog förstått så är det flytt på gång. Jag är drottning av flytt. Jag vet inte varför det har blivit så. Antar att det är jakten på något bättre, eller kanske nån rastlöshet.  Ibland har det varit pga studier, jobb och nån gång separation. Jag flyttade hemifrån när jag var 17.. Sen har jag flyttat runt. Om jag inte räknar fel så har jag flyttat 14 ggr på 13år. Oj oj, blev chockad själv när jag räknade efter. Det är alltså 15e gången gilt nu. Sen ska jag inte flytta mer;) VET att jag sagt det förr. Men nästa höst börjar Felix i skolan. Då kan man inte flänga runt. Det som är så bra denna gången är att vi flyttar till ett lagom hus. Inget stort flådigt, inget ruckel. Utan ett färdigt lagom hus. Känns underbart. Dessutom har vi anlitat flyttfirma och städfirma. Detta ska bli den bästa flytten genom tiderna:) Området är superbarnvänligt. Ack så vuxen jag blivit redan, fast jag inte fyllt trettio än;) Huset är dock inte så snyggt. Men det kommer bli toppen.

Nu måste jag fixa lit käk.

jenjen

ÄNTLIGEn har vår lilla gris kommit. Det blev en tjej iaf. Barnmorskan hade sagt att det skulle bli det. Men jag vågade inte tro på det. Nu har vi en av varje. RIKTIG Svensson familj. Känns helt fantatiskt.

Hon är tolv veckor gammal och brorsan är urstolt. Flytten närmar sig och jag håller på att bli galen (på riktigt). Flyttar vi inte snar så spricker jag.

Det var absolut inte meningen att vi skulle flytta. Vi bor egentligen kanon bra, om man bortser från en specifik granne, grrrrrrrrrrrrr. Men jag "trillade" på ett färdigt hus. Badrummet var fantastiskt, det gick bara inte att säga nej till. När vi dessutom vann budgivningen så var det bara att köra.

Visst är det konstigt att jag inte kan bo på ett ställe mer än tre år?! Vet inte exakt hur många hus och lgh jag renoverat upp. Så fort det är klart, börjar jag leta efter nåt nytt. I vår nuvarande lgh har vi slitit som djur. I början kändes det vemodigt att flytta. Men tycker jag att det ska bli helt FANTASTISKT. Det komer bli så mkt bättre för alla. Hoppas jag iaf:)

Här är en bild från vår nuvarande lgh. Vill ni se mer går ni in på www.styleroom.se sök på janethepain så kommer alla mina album upp.

jenjen